2009:2

Juli började med att Ingela hakade på svärfar på kalvmärkning. Vi brukar försöka att passa in denna aktivitet nån gång varje år, men det är ju en tillställning med många osäkra faktorer så det är inte alltid den inträffar när man har möjlighet. Mitt i nätterna är rätta tidpunkten också, så det passar bäst för nattugglor. Inte Martina och Örjan alltså.

Det blev också några husvagnstripper till Vindelälven och en (som vanligt) till Byske. I år hade vi riktigt tur med vädret under våra Byskedagar. Vi gjorde också en liten resa i Norrbotten med start i Piteå. Där stannade vi ett par dagar eftersom vädret var fantastiskt. Sen åkte vi vidare längs kusten, hade tänkt stanna till i Luleåtrakten men se där fanns inte plats nånstans annat än på jättecampingen i själva Luleå och såna ställe lockar inte. Det blev en liten mysig camping norr om Råneå i stället ett par dagar.

Varmt och skönt i havet och hur långgrunt som helst. Sen svängde vi av inåt landet (fast Örjan trodde att hela idén med Norrbotten gick ut på att lura honom ända till Haparanda ...). Bad i Bodens äventyrsbad, Jokkmokk med samemuséet Ajtte en heldag och en trevlig eftermiddag med gamla goda vänner några mil utanför Jokkmokk som avrundning innan vi åkte sista biten hem.

Sista dagarna i juli hälsade vi på hos Emil och Lina i Umeå och passade på att turista i Umeå - något vi aldrig gjort. Det var riktigt trevligt och det fanns en hel del att välja på så det kan nog hända igen. Muséet besöktes här också, bland annat fanns det slöjdhörna där man fick pyssla själv vilket passar våra flickor bra.

En del trevliga grillaftnar, besök hemma hos oss av semesterfirare, lite båtturer och bad här hemma samt en hel del husmålning fyllde vi resten av juli med.

Augusti fylldes av målning av alla de där detaljerna som tar sån evinnerlig tid och vi har några kvar så att vi har nåt att göra nästa sommar också. Vi firade bonussvärmors födelsedag när hon blev pensionär med ett familjekalas av den större modellen och det hölls hemma hos Örjans syster Camilla i den lilla byn Bränngård. Här nedan syns farfar Kalle och Bodil med barnbarnen. (Ändå fattas två stora från vår familj och två av Mickes barn.)

Här är alla syskonen med respektive. Det är alltid mycket trevligt att träffas och man får inte vara lättstött eller sjåpig, för i det här sällskapet missar ingen ett upplägg ...

Mindre trevligt var att när Martina kom till ögonmottagningen för första kontrollen efter sommaren hade hon rejäla inflammationer i ögonen och det blev intensiv ögondroppning de närmaste tre månaderna - jobbigt. Hon fick även trappa upp injektionerna till samma dos som innan sommaren - också jobbigt.

Anna-Maj började sitt sista gymnasieår och hon lämnade sin fina lilla etta på Bångvägen och flyttade tillsammans med Simon in i en stor tvåa lite längre ner på samma gata. Hon påbörjade sitt projektarbete: att repa upp, lackera om och pimpa en 142:a.

Örjan fick göra comeback i barnbranschen - fast han trott att han var färdig med den. Långvikariat på förskolan Björnidet, i arbetslaget finns några "gamla" arbetskamrater sen förra perioden han jobbade på dagis.

September brukar betyda jakt, bär- och svampplockning, potatisgrävning och annat födoinförskaffande. Så också i år, till en del, men det krånglade till sig med både det ena och det andra denna månad. Örjan tyckte att synen blev sämre och sämre och så var det också. Hans öga som borde ha läkt vid det här laget hade drabbats av en komplikation. Ögat måste behandlas så att inte synen förstörs permanent och man gjorde ett par laserbehandlingar som dock inte räckte till. Att jaga utan att se riktigt bra är inte lika roligt och det har liksom inte varit samma glöd hos familjens jägare som vanligt.

Eftersom syrran med familj var i hemmamarkerna under första älgjaktsveckan passade vi på att ha kalas för mor som fyllt ojämnt värre, men en dag man brukar fira. Bubbelpool och middag på Vitsippan för hela familjen.

Anna-Maj blev kallad till Umeå för sista LKG-kontrollen där det skulle beslutas om hon behöver ytterligare någon korrigering av tänder eller någon fler plastikoperation. Ingela följde med och själva sjukhusbesöket klarades av utan missöden. Men på hemvägen råkade vi ut för en otrevlig bilolycka. Anna-Maj körde, och vi åkte norrut längs E 12:an när en Audi körde från vänster och rakt ut på huvudleden framför vår bil. Hon hade inte en chans att hinna få stopp, så det blev en krock.

Blåmärken efter bältena, ont i nacke och rygg en tid och en mindre knäskada för Anna-Maj och en skrotford blev restultatet av detta. Man höll sig för skratt ganska lätt men insåg att vi haft tur.

I oktober fick Örjan läggas in i Umeå och operera sitt öga. Doktorn - samma som opererat Martina flera gånger - rensade upp ögat och tog bort de sjuka kärlen. Sen fylldes ögat med silikonolja så att det inte skulle växa nya sjukliga kärl. Så var det bara att vänta igen.

Några dagar till i skogen blev det och en hel massa trädgård. Skörda klart, lägga om komposten och för övrigt ställa allt i ordning för vintern hör till sysslorna i oktober.

Tjejerna for på Halloweenparty till Släppen iklädda nysydda dräkter av mörkrött paljettyg.

Martina fick prova ut nya glasögon och vi skaffade också läsglasögon till henne. Därmed löstes de problem hon haft med en del skolarbeten, sådant som jobba i mattebok och skriva i räknehäfte. Det blev för jobbigt att hela tiden förflytta blicken och hitta rätt ställe i glasögonen att titta igenom.

Vi försökte med viss framgång pigga upp oss och lägga alla trista händelser under hösten bakom oss. En härlig helg tillbringades i Piteå med hotellboende och äventyrsbad. Skönt att bara slappa och mysa tillsammans.

Anna-Maj klargjorde att hon verkligen har flyttat hemifrån, och fast det känns lite jobbigt för mammahjärtat så fick hennes oanvända rum åter bli arbetsrum. Symaskin med kringutrustning dator och skåp med "viktiga papper" flyttades in. I och med denna rockad blev det också en del ändringar i Martinas och Ellinors rum. En hel del färdiglekta saker fick flytta upp på vinden. Inte slängas alltså..

Emil fick hoppa på prospekteringsborrarjobb igen, denna gång inte i norra Finland utan i Rävliden, tre mil härifrån. Han blev hyresgäst hos morfar och mormor under jobbarveckorna.

November var en transportsträcka mot december med några trevliga avbrott. Bra levande musik och god mat på uteställe en fredagskväll för bara de vuxna känns som värsta lyxen. Körens adventscafé ägde rum redan första advent detta år.

Vi fortsatte att fixa med flickornas rum och resultatet blev bra. Martinas rum blev mer anpassat för en stor tjej, inrett med lite tuffare stil och i Elinors rum blev det bättre ordning och mer utrymme att leka på.

En liten men väldigt betydelsefull sak var att Martinas medicin som hon får i sprutor kom i en högre koncentration. Det betyder att i stället för att injicera 2,5 ml så räcker det med 0,3 ml. Det är en himla skillnad det och det går både lättare och snabbare.

I slutet av månaden var Elinor sjuk ett par dagar - med några konstiga prickar på magen ännu en gång. Nu var det nog vattkoppor i alla fall, för en flicka i hennes klass hade haft bältros kom det fram, och sen fick fler barn vattkoppor. Och var det så var den den lindrigaste vattkoppa jag någonsin har sett.

Adventstiden förgyller alltid december månad. Kören har en del roliga sjungningar och likaså Rena Toner, barnkören. I år gjorde vi det som var roligt och struntade i en hel del måsten. Ljusstöpning, planteringskväll på blomsterhandeln då Martina och Ingela skapade julgrupper, lagom mycket julbak och sånt. Pyntar gör vi ganska sent här i huset, men när det blir gjort så blir det så mysigt.

Vi hälsade på hemma hos farmor Tora, Ingelas farmor på luciasöndan. Vi lussade, sjöng och spelade och hade fika med oss.

Den 21:a råkade vi ut för ännu en bilincident. Vi hade varit i Lycksele på ett av otaliga ögonlökarbesök, och det var snörök och inte så trevligt före på hemvägen. Vid Vormheden mötte vi en timmerbil och Örjan körde kanske 20 - 30 km/tim på grund av snöröken. Strax efter mötet så small det bara till under bilen. Timmerbilen hade tappat en stock som vi rammade. På sträckan mellan Vormsele och Enebacken hittade polisen sen nio tappade stockar. Turligt nog så gick det här också ganska bra. Fälgarna fram blev skadade och fick bytas, men för övrigt så klarade sig både bil och folk. Men läskigt var det, man vill inte ha en stock på eller i bilen, inte ens om det är massaved.

Så kom julen. Ett firande av mindre slag var planerat den här gången, med vår familj, morfar och mormor samt farmor Tora. Tråkigt nog blev hon sjuk sent på kvällen den 23:e och måste läggas in på lasarettet. Broder Staffan var hos henne på kvällen och de pratade med varann. På morgonen hade hon blivit mycket sämre och fader Tomas och hans syster åkte till Lse där de blev kvar hela dagen. Vid tiotiden på kvällen tog farmor sitt sista andetag. Hon skulle ha fyllt hundra den 14 mars, och man vet ju att ingen lever för evigt, men ändå var det oväntat att det hände just då och att det gick så fort. Vi saknar farmor Tora och jag är ledsen för att hon inte fick fira en glad jul tillsammans med familjen, men jag är också tacksam över att det gick så pass fort och att hon inte behövde bli liggande länge.

Här är farmor på 99-årsdagen.


Sen blev det juldag med Örjans familj och annandag här hemma med alla barnen, pojk- och flickvänner, mor, far och Staffan med familj. Stugan full alltså. Nyårsfirandet blev också lugnt, man känner inte för stoj och stim i alla lägen. Alltmer sällan över huvud taget förresten. Det är ju så trevligt hemma med god mat, ev. goda vänner, brasa i kaminen och ett roligt sällskapsspel.

2009 har varit ett år med mycket trevligheter och en hel del tråkigheter. Nu hoppas vi på ett 2010 som blir roligt, friskt och så bra som möjligt.

Kanske, kanske att den där köksrenoveringen blir av ...?