2016

Ett år då katastroferna inte lyste helt med sin frånvaro, men var i storleksordningen "hanterbara", faktiskt.

Utmattad efter lek i sanden i Byske,
väldigt roligt men väldigt sandigt.

Det sorgligaste som hände var att vi blev utan hund i februari. Vi saknar honom mycket, men det är definitivt mindre krångligt att vara hundlös med det liv som vi nu lever.

Alltid uppmärksam och  intresserad av omvärlden.
Här undrar han vad som finns i brevet från Elisabet.

M:s femtielfte (ja, femtonde eller tjugonde eller nåt) och mycket riskabla ögonoperation blev nödvändig efter händelserna från augusti -15 och ett drygt halvår framåt, d.v.s. inflammationer och infektioner där ögon och syn befann sig under ständigt hot. Det gick vägen, så tillvida att hon fick behålla sitt öga men synen är inte mycket att hurra över. Lederna har bråkat också men efter byte av medicin så fungerar det bättre. Hon går bildestetprogrammet på gymnasiet och det passar henne bra. E går i åttan och klarar sej finfint. Ritar och målar mest hela tiden när hon är hemma. Tjatar om en ny hund förstås...

Vår utsikt från lägenhetens loftgång.

Utsikten jag helst vill ha, vid stugan (to be) L. Skäppträsket.

Sommaren ägnades åt att röja, sortera, sälja, skänka och slänga. Huset på Hantverksgatan såldes 1 juli och vi flyttade in i en trea i augusti. Mitt "rum" består av en vrå bakom en hylla i vardagsrummet, men det går det med. Det finns en hel del som jag saknar med huset: Tvättstuga, två toaletter, garage, kamin... Men det uppvägs av att det är lättsamt att bo så här. Jag är väldigt beroende av att det är praktiskt omkring mej, vilket innebär att man får lägga ner en del jobb på en kommunal bostadsstiftelse-lägenhet. Jag har kämpat på för att få det så bra som det går och börjar bli rätt så nöjd. Nu fattas det bara ett par krokar för diverse stränginstrument och att fästa skidstället i förrådet.

Jag har varit deltidssjukskriven i höst, till en början för att jag var så slutkörd i kroppen av hustömningen och flytten, med inflammationer i överarmarnas, lårens och rumpans muskler. Även om vi hade god hjälp av ungdomarna, släkt och vänner med slutröjningen och själva flytten så tog krafterna slut. I november återkom sköldkörteltokerierna, alla system skenade och samtliga symptom (utom att tappa naglarna och vikten) slog till med full kraft. Efter årsskiftet blir det antingen operation eller radiojodbehandling, för då stänger jag fabriken för gott. Livslång medicinering blir det förstås, men det blir säkert lugnare och bättre.

Glesbygdsbrudar i kön till Globens annex
för konsert med 21 Pilots.

Vid novemberlovet gjorde vi en trevlig och välbehövlig Stockholmsresa med diverse kulturkonsumtion. En god vän bjöd på husrum och det gjorde förstås det hela ännu trevligare.

Byske augusti. Blev bara 2 dagar i år, men nästa sommar...

En ljuspunkt var att jag efter mycket krångel, korrespondens och ringande fick rätt mot firman där jag köpte husvagnen. Dels sålde de inte varan i det skick de utgav den för, dels gjordes en "reparation" som nästan förstörde interiören i vagnen. Jag fick inte ersättning hela vägen, mest beroende på att jag beslutade mej för att inte gå vidare till nästa instans, helt enkelt för att få släppa alltihopa och aldrig mer ägna en tanke åt rövarföretaget. Men tillräckligt med slantar för att återställa den så att vagnen blir så fin som den ska vara. 

Jag hade i någon slags siffermagiskt fantasi-anfall tänkt att detta år kanske skulle bjuda på stora händelser då mitt födelseår sammanfaller med min levnadsålder (- tusen/hundratalet förstås). Det verkar dock som om mina förväntningar kommer på skam då endast några timmar återstår av 2016 och jag knappast kommer att ta mej nånstans där stora händelser skulle ha en chans att hitta mej.

Nu hoppas jag att 2017 bjuder på än mindre tråkigheter och mycket roligheter, bättre hälsa, en lugn och trygg vardagslunk och en och annan härlig upplevelse för oss i familjen och alla andra.